Ni hittar mig och min förklaring här.

För ett tag sen skres det i bohusläningen om hur färgelanda kommun vill sänka den skadeståndssumma de ska betala till en elev som mobbats på skolan. Är det någon som är intresserad av att läsa mer ingående finns det bla här

Oroade föräldrar skrev då ett anonymt brev till ansvariga politiker om skolans bristande klimat. En artikel om detta finns att läsa här och jag tycker att man borde läsa, om man är intresserad då.

Nästa del i denna ”debatt” har jag inte hittat på nätet eftersom det är en insändare, Skriven av personal på valboskolan. Men jag ska citera några delar ur den hade jag tänkt.

Vi känner inte igen vår arbetsplats är rubriken och insändaren öppnar med ”vi läser i onsdagens bohusläning om vår arbetsplats och vi blir beklämda över den bild som där ges av vår skola. En anonym skrivelse som sänts till färgelanda kommun målar upp en bild som vi inte känner igen och det är denna skrivelse som ligger till grund för tidningens artikel. ”  Vidare skriver de att ”sms och internet kan i många fall orsaka konflikter och mobbing. På skolan är det därför inte tillåtet att använda msn och liknande sidor. På lektionerna är det mobiltelefonförbud och vi lärare är mycket tacksamma om elever lämnar sina telefoner hemma. Vad eleverna gör på fritiden har vi inget inflytande över, men vi hoppas at föräldrar har kontroll över vad deras barn gör på internet”

”Skribenterna tar upp den kritik som skolverket gav vid sin inspektion och har rätt i att de problem de pekade på har åtgärdats” (Vet inte exakt vilken kritik de menar, för jag såg för ett tag sen en artikel i bohusläningen om att man efter en inspektion av skolverket upptäckt mobbing från både elever och lärare på skolan, och hur de skulle ha åtgärdat detta helt undrar jag isf hur de lyckats med det) ”Vad de anonyma skribenterna menar när de talar om att problemen nu är värre vet vi inte men kritiken från skolverket och problem med dysfunktionella elever är två olika saker” längre ner skrivs också att ”det är viktigt att framhålla att de flesta elever är mycket trevliga och väl fungerande”

Insändaren avslutas med den här texten ”vi är stolta över vårt arbete och vår skola och gör vårt yttersta för att skapa trygghet och goda förutsättningar för inlärning på valboskolan” Därefter har 41 personer skrivit under med sina namn, och utan minsta förvåning ser jag att det allra första namnet på listan tillhör just den lärare som bidrog så enormt mycket till att jag vantrivdes så fruktansvärt på valboskolan när jag gick där.

Först efter mamma visat artiklarna i tidningen visste jag inte vad jag skulle tycka, jag kände sån furktansvärd avsmak för hela grejen och försökte sedan dölja hur jag faktiskt satt och grät efter vi pratat klart om det, jag övergick till att halvlåtsas att jag tittade på tvn istället.

 Är lärarna på valboskolan verkligen så ovetande som dom framställer sig som eller skiter dom bara i det? Nu skiter jag i vem som ser det här, jag ska vara fruktansvärt ärlig och folk får tycka vad dom vill. Jag gick på valboskolan på högstadiet. Om man nu kan kalla det att jag gick i skolan, de mesta av min tid gick ut på att försöka kämpa mig upp till skolan på morgonen för att sluta med att jag ligger i soffan framför tvn hela dagen. Varför blev det då så?

Jag hade oturen att i 7an bli ”utsatt” för ett gäng killar som gick i min pararellklass. De var framförallt  5 stycken som upprepade gånger, i stort sett varje dag sa saker till mig, skrek saker efter mig, och höll på. Det slutade i att gå till skolan blev en sån vånda att jag ständigt gick omkring med ont i magen och en klump i halsen.

När lärarna började klaga på min frånvaro försökte jag anförtro mig åt min klassföeståndare, som bad mig att skriva ner allt dom gjort på en lapp, vilket var fruktansvärt svårt efetrsom de alltid var något, det skulle bli en jävla stor lapp. Men jag gjorde som hon sa, men skrev bara ner de värsta om jag minns rätt. Ingenting hände

Vid ett senare tillfälle försökte jag mig på att säga detta till henne igen, för att liksom påpeka att det inte blivit bättre sen hon lovat att ta tag i det. Hon svarade att just samma grupp killar vart på flera än jag, så jag inte ska känna mig ensam. Nehe, ska det vara en tröst att flera personer känner som jag? Det gör ju inte saken bättre..

Efter det gav jag smått upp med att försöka få stopp på det, och min frånvaro ökade drastiskt. I samma veva blev min moster sjuk och dog senare. Min moster var kompis med min dåvarande so-lärare, som inte visste att hon gått bort så jag stannade kvar efter en lektion för att förklara vad som hänt för min lärare, jag tyckte att det var de bästa jag kunde göra. Läraren svarar med att säga ”Jaha, men jag tror inte hon skulle vilja att du är borta ännu mer från skolan för det Ellinor!” 

 Samma lärare är den läraren som säger till mig att jag vart borta så mycket nu så jag aldrig kommer att kunna komma ikapp osv. Samma lärare  som jag tidigare skrev om som stod först på listan av lärare på insändaren. Den insändaren som så fint säger att ”vi är stolta över vårt arbete och vår skola och gör vårt yttersta för att skapa trygghet och goda förutsättningar för inlärning på valboskolan” 

Fyfan, lärarna skyller skolans problem på de sk ”dysfunktionella eleverna”. Det är just den skolan som fick mig att känna mig så fruktansvärt värdelös. Jag trodde att jag helt enkelt inte kunde gå i skolan som normala elever. Jag undrade varför jag inte kunde vara som alla andra, och bara gå dit, göra allt jag skulle och få mina betyg. Jag gick ur med urkassa betyg, hamnade tillslut på medieprogrammet, som jag älskar! Lärarna på min nuvarande skola kallar mig pålitlig och effektiv, och jag har inga problem med för mkt frånvaro. Jag förbannar valboskolan varje dag för allt de utsatt mig för, för nu vet jag att jag kan.

De här var inte meningen att de skulle bli ett ”de är så synd om mig”-inlägg. Jag blev bara så fruktansvärt ledsen över att se att dom fortfarande inte fattar (alternativt ite bryr sig) Jag känner mig bara så maktlös över att veta att det kan hålla på såhär, år efter år utan att någon bryr sig. Jag blir förbannad samtidigt som jag blir förkrossad och jag skulle vilja göra något. 

Jag blir bara så förbannad.

Jag brukar gilla Johan becker, det brukar jag verkligen och dagens bidrag med Star Pilots i melodifestivalen hade kunnat vara bra om den inte va en total kopia av en annan låt. Det slog mig de tre första sekundrarna in i låten.

Här är bidraget.

Här är remixen på en gammal låt vid namn Waiting for a star to fall. Ser någon mer än jag likheten?

Sen har dom blandat in lite text och så från eye of a tiger också då dom sjunger ”passion for glory”-textraden i exakt samma tonläge som i eye of a tiger.

Kom igen, de måste vara mer än jag som märkt de här, de kan jag väl inte vara ensam om? dom är ju näst intill identiska!

Rotade istället fram ett äldre melodifestivalbidrag med två herrar jag tycker väldigt mkt om. Johan Becker och Karl Martindahl = The wallstones ställde upp i melodifestivalen 2005 . Inte riktigt min musiksmak men gud vad jag tycker om dom och kunde då inte  låta bli att tycka om låten, och det kan jag fortfarande inte för den delen. Slänger upp den med, för skojs skull.

I love you!

Jag vet att jag inte vart speciellt aktiv här det senaste, det beror mest på att jag inte orkat med det just nu. Det finns egentligen massor jag vill skriva om, men inget kommer ut som jag vill och då känns de onödigt att försöka.

Men nu gör jag det ändå, jag försöker mig på att förklara. Jag har precis haft ett välbehövt lov, enda problemet är att jag skulle behöva en vecka till eller två för att vila ut mig. Just nu känner jag mig, och ser ut som en säck potatis som vandrar omkring. Nej jag överdriver inte.

För några dagar sedan fick jag reda på att morfar har cancer, och jag vet att han är gammal och ”naturen har sin gång” men det skiter jag i för det är min morfar, o därför tänker jag inte att ”vi får göra det bästa av situationen” som alla tjatar om utan jag tänker ”helvetes jävla fittcancer, när ska den sluta ta min familj och släkt från mig” sen gråter jag, och gråter.  För det är det jag gör. På mitt rum förståss, här framför datorn oftast. Där ingen ser.

För övrigt är det som vanligt. Känner mig något så fruktansvärt ensam, även när jag är med kompisar eller familjen. Pappa har inte ringt än (och jag förväntar mig inte att han ska göra det heller) och skolan går sakta men säkert åt helvete.

Hoppas ni haft ett trevligt lov.

Ständig huvudvärk och gråt i halsen.

Imorgon åker jag iväg till Göteborg. För att göra en lång historia kort så ska jag sova där några nätter och vila ut mig. Kommer hem på Onsdag kväll igen så blir inte borta så länge.

Jag romantiserar hela resan alldeles för mkt känner jag. Jag ska ta timmslånga bad med massor med skum och lyssna på musik, läsa, skriva eller sova hela dagarna. Faktum är att jag nog kommer bli uttråkad några timmar in på tisdagen, för det är sån jag är. Skulle de vara så illa är de bara o lämna hotellnyckelkortet till mamma o ta första bästa buss hem, men jag hoppas inte det för jag vill a timmslånga bad med massor med skum och lyssna på musik, läsa, skriva eller sova hela dagarna. Ja, ni fattar.

Men nu vet ni iaf varför de kommer vara tyst här ett tag, har nämligen inge internet Men mobil har jag om de skulle vara något. Så är bara att ringa/smsa  på.

Jag är bara så jävla trött just nu. Känns verkligen som jag sover dygnet runt. Är väl tur att lovet är nu annars vet jag inte vad jag skulle gjort på måndag.

Okey, inatt hade jag ett litet sammanbrott.

Efter jag kanske blivit av med en av mina bästa vänner och fått reda på att jag tappat mitt usbminne (där ALLT mitt skolarbete från de senaste 3 månaderna finns) så tappade jag allt. Jag kände bara att allt gick åt helvete och det var de som fick det att rinna över liksom.

Grät halft okontrollerat i någon timma, efter både mamma och smulan tröstat mig lyckades jag lugna ner mig och sätta mig vid datorn för att distrahera mig. Somnade väl inte fören de nästan var dags att gå upp igen.

Idag är det lite bättre, har lugnat ner mig och letat rätt på usbminnet (låg i exposalen på skolan) och även om alla de andra sakerna är kvar och ligger o gnager i huvudet på mig så har jag ändå fått avreagera mig lite. När det gäller vännen så är det upp till henne att höra av sig, jag hörde av mig senast till henne och hon valde att inte svara.  Nu kanske jag klarar mig några dagar till innan allt slår tillbaka i ansiktet på mig igen.

Nu skiter det sig verkligen. Regält.
Kommer jag upp ur det här så är jag duktig.